Klorofyll – ett mått på mängden växtplankton

Att mäta klorofyllkoncentration ger ett indirekt mått på den totala biomassan växtplankton i en vattenmassa och den kan därmed användas som en indikator på övergödning. Halten av klorofyll används för att övervaka algblomningar och göra bedömningar av ekologisk status.

Mängden klorofyll i växtplanktonen påverkas i sin tur av halten av näringsämnen i vattnet, ljusförhållanden, temperatur och varierar dessutom mellan olika arter och genom algcellernas livscykel.

Analys av klorofyllhalt används för att övervaka och följa upp algblomningar och som en del i bedömningen av ekologisk status. Klorofylldata kombineras och kompletteras ofta med analys i mikroskop av planktonsamhällets sammansättning och med satellitövervakning.

I svenska havsområden ligger klorofyllhalterna under vintern vanligen mellan 0,1-1,5 μg/L. I samband med algblomningar under vår och sommar kan upp till 25-30 μg/L förekomma, normalt ligger halten mellan 2-5 μg /L.

Så analyseras klorofyll

En känd vattenvolym filtreras och filtren placeras i provrör med etanol. Rören förvaras sedan mörkt och i frys i fram till analys. Etanolen extraherar klorofyllet ur planktonen som fångats på filtret och en fluorometer används för att bestämma klorofyllkoncentrationen.

I fluorometern belyses provet med ljus vid våglängden 427 nm och mängden ljus som provet sänder ut vid 664 nm mäts och räknas om till klorofyllkoncentration med hjälp av ett datorprogram.

Andra sätt att mäta klorofyll

Klorofyllfluorescens kan mätas direkt i vattenmassan genom att man kopplar på speciella sensorer för klorofyll på CTD-er, ferryboxar eller bojar. Man kan även registrera klorofyllförekomst i ytvatten med hjälp av satelliter.