Östersjöns och Västerhavets geografi

Våra omgivande hav är en del av Nordatlanten. De ligger på den europeiska delen av kontinentalsockeln och är förhållandevis små och grunda. I väster gränsar de till Atlanten via Nordsjön, de östra delarna är inneslutna av landmassor.

Sveriges omgivande hav utgörs av Västerhavet och Östersjön, med tillhörande kust- och skärgårdsområden. Gränsen går vid de smalaste och grundaste passagerna i Öresund samt Lilla och Stora Bält, i princip där de stora broarna ligger.

Havsområden kan indelas på olika sätt. Här redovisas en oceanografiskt inriktad indelning som tar hänsyn till bottentopografi och vattenutbyte. Den används av svenska myndigheter och organisationer som arbetar med havsmiljöfrågor. I SMHIs sjörapport, som är avsedd för sjöfarten och talar om förhållanden på havsytan, används en delvis annan indelning.

Östersjön

Östersjön delas i fyra större delhav: Egentliga Östersjön, Bottniska viken, Finska viken samt Rigabukten.

Från sydväst till nordost delas Egentliga Östersjön i Södra Bälthavet, Arkonahavet, Bornholmshavet samt Västra, Östra och Norra Gotlandshavet.

Bottniska viken utgörs av flera delhav, Bottenhavet i söder och Bottenviken i norr, med Norra Kvarken som en naturlig avdelning mellan de båda större delarna. Längst i söder ligger Skärgårdshavet och Ålands hav, belägna öster respektive väster om Åland. Ibland benämns Ålands hav som Södra Kvarken.

Västerhavet

Västerhavet är en vardaglig benämning som endast används i Sverige. Begreppet brukar innefatta havet väster om Sverige, dvs. Kattegatt och Skagerrak, och ibland även Öresund och Nordsjön.

Kustområden

Den svenska vattenförvaltningen använder en indelning av det kustnära havet i cirka 650 kustvatten- och skärgårdsområden. I havet utanför den svenska kusten finns drygt 100 000 öar.

Area

Östersjöns area är 386 700 km² inklusive Bottniska viken, Finska viken och Rigabukten. Västerhavets area är 61 000 km².

Djup

Skagerrak är djupast med sina drygt 700 meter i Norska rännan ut mot Nordsjön. Sedan följer Landsortsdjupet i Västra Gotlandshavet med 459 m, därefter Ålands hav med 301 m och Bottenhavet med 293 m.

Volym

Östersjöns volym är 20 800 km³ och Västerhavets volym är 6 700 km³.

Tillrinningsområden

Tillrinningsområde (ibland kallat avrinningsområde) är det landområde som dränerar till en sjö eller ett hav. Det regn som faller över tillrinningsområdet och inte avdunstar rinner genom mark, sjöar och vattendrag till havet.

Tillrinning till Östersjön

Östersjöns tillrinningsområde är 1 665 000 km², alltså fyra gånger havsområdets yta. Fjorton länder har hela eller delar av sina länder i tillrinningsområdet, och det bor 56 miljoner människor i området.

De största sjöarna i Östersjöns tillrinningsområde är Ladoga (17 800 km²), Onega (9 900 km²), Peipsi (3 560 km²) samt Vättern (1 900 km²).

De fem vattendragen med störst tillrinningsområde är Neva (284 000 km²), Vistula (193 000 km²), Odra (122 000 km²), Neman (98 100 km²) samt Daugava (84 000 km²).

Tillrinning till Västerhavet

Tillrinningsområdet till Västerhavet är 199 600 km². Den största sjön är Vänern (5 650 km²) och vattendragen med störst tillrinningsområde är Göta älv (50 222 km²) och Glomma (43 030 km²).

Tillrinning, nederbörd och avdunstning

Den årliga medeltillrinningen till Östersjön är 440 km³, årsnederbörden är 225 km³ och avdunstningen är -185 km³. Nettot om 480 km³ per år rinner ut genom Öresund och Bälten, vilket blir ett sammanlagt flöde i de båda passagerna om cirka 15 000 m³ per sekund.

Om Bälten och Öresund var stängda skulle vattenståndet i Östersjön på grund av tillrinning öka med 114 cm per år. Nederbörden över havsytan bidrar med 58 cm och avdunstning med -48 cm per år. Nettot blir 124 cm, eller i genomsnitt 0,3 cm vattenståndstillskott per dygn.