Isobarer och isallobarer

Isobarer och isallobarer är viktiga begrepp inom meteorologin som används för att beskriva lufttrycksförhållanden på väderkartor. Tillsammans ger dessa verktyg en detaljerad bild av atmosfärens dynamik och hjälper meteorologer att förutse väderförändringar.

Isobarer

På en väderkarta förbinds orter med samma lufttryck med linjer som kallas isobarer. Eftersom lufttrycket varierar med höjden så korrigeras lufttrycket till havsytans nivå innan isobarerna ritas.

Ett område där lufttrycket är högre än omgivningen kallas högtryck och ett område där det är lägre kallas lågtryck. På en väderkarta brukar det oftast vara en eller flera slutna isobarer kring markanta högtryck och lågtryck.

Isallobarer

Lufttrycket i sig har inte så stor inverkan på vädret och väderutvecklingen. Det är i stället lufttryckets geografiska fördelning och lufttryckets förändring som är avgörande. De väderstationer som rapporterar lufttryck brukar även rapportera lufttryckstendensen, vilket vanligtvis är lufttryckets förändring de senaste tre timmarna.

På en del väderkartor förbinds orter med samma lufttryckstendens med linjer som kallas isallobarer. Väderanalyser är numera inte fullt så oumbärliga för prognosmeteorologerna, som på den tiden när det inte fanns tillgång till datorprognoser. Därför är isallobarer ofta bortrationaliserade på väderkartorna. På SMHIs väderanalyser nöjer man sig med att markera områden med maximal lufttrycksökning med S och områden med maximalt luftrycksfall med F.