Vad påverkar sikten?

I ren, torr luft är sikten mycket god och begränsas i praktiken snarare av jordens krökning än av luftmolekylernas optiska egenskaper, men sikten försämras av små dimdroppar, av iskristaller och av små partiklar som svävar i luften.

Jordens rena och torra atmosfär består av ungefär 78 procent kväve och 21 procent syre. Resten består huvudsakligen av ädelgaser – neon och argon – samt koldioxid. Därtill kommer små mängder ozon samt varierande mängder vattenånga.

I ren, torr luft är sikten eller synvidden mycket god och begränsas i praktiken snarare av jordens krökning än av luftmolekylernas optiska egenskaper. Sikten kan i extrema fall överstiga 100 km.

Sikten försämras genom att luften förorenas av små partiklar. Dessa hålls svävande genom vertikala, uppåtgående luftströmmar, som motverkar partiklarnas ytterst långsamma fall.

På partiklarna kondenserar vatten, som ökar i tjocklek när luftfuktigheten tilltar. På så sätt försämras sikten ytterligare.

Föroreningar i luften

Partiklarna tillförs luften genom förbränning av främst organiska ämnen, genom andra industriella utsläpp samt genom att vinden virvlar upp sand eller stoftpartiklar från landområden eller saltstänk från havet. Även vulkaniska utbrott kan förorena luften i betydande grad.

De främsta föroreningskällorna befinner sig i öknar i tropiska regioner och inom industriområden i de tempererade zonerna, medan havsområden och särskilt de polära områdena, som är täckta av snö och is, ger obetydliga eller inga bidrag till atmosfärens mängd av föroreningar.

Antalet partiklar minskar genom tyngdkraften, torrdeposition, – de faller långsamt – eller förs genom turbulens mot föremål på marken och luften renas på så sätt under sin rörelse från källområdena.

En hastigare rening äger rum genom regn och snö, som vid sin färd nedåt genom luftlagren absorberar partiklarna och för dem till marken, våtdeposition.

Klimatologiska förhållanden

Meteorologerna talar om olika luftmassor. Huvudindelningen sker i tropisk luft, som är varm och fuktig, och i polarluft, som är kall och ofta tämligen torr. Namnen antyder ursprunget - tropikluften kommer från vändkretsen, polarluften norrifrån.

I tropikluften som på vägen till Skandinavien i regel passerar de stora industriområdena i Mellaneuropa och Storbritannien och dessutom är fuktig, är sikten begränsad, men i polarluften som kommer från is- eller havsområden i norr är sikten mycket god.

Gränsen mellan de två luftmassorna rör sig i stort sett mellan latituderna 30 och 70 grader nord. Då frekvensen av tropikluft över en viss plats avtar med ökande latitud, medan frekvensen av polarluft tvärtom ökar med latituden, måste man förvänta sig att också frekvensen av god sikt måste öka mot norr.

Årstidernas inverkan på sikten

Under vinterhalvåret är sikten genomgående sämst, bland annat eftersom tropikluften då kyls av hastigt under sin rörelse mot norr och relativa fuktigheten ökar. Under sommarhalvåret däremot är avkylningen liten.

Temperaturskiktningen är under vintern stabil i tropikluft och tidvis även i polarluft. Kall och tung luft finns vid marken, så att partiklar anhopas i de lägre luftskikten, men under sommaren uppvärms de lägre luftskikten av solen och luften stiger uppåt så att partiklar lyfts upp till högre luftlager. Senare återvänder de till marken tillsammans med nederbörd. Polarluften är mindre påverkad än tropikluften av årstidernas växlingar.