Utmaningar för havsmiljön

Utöver syrebrist och övergödning finns ett stort antal andra faktorer som kan påverka miljön i våra hav negativt. Skräp, särskilt plast, i havet är ett växande problem som har fått allt mer uppmärksamhet under senare år.

Undersökningar visar att det idag är framförallt privatkonsumenter som står för nedskräpningen av havet och det har uppskattats att omkring 20 000 ton skräp slängs i Nordsjön varje år. Utöver skräp påverkas havsmiljön förstås också av utsläpp av miljögifter, olja, läkemedelsrester och hormonstörande ämnen.

Ett annat exempel på sådant som vi människor ställer till med är överfiske. Som ordet antyder innebär det att vi helt enkelt tar upp mer fisk än populationerna och ekosystemet tål. Bestånden av fisk i Västerhavet och Östersjön har minskat dramatiskt under de senaste 100 åren och i de flesta fall anses överfiske vara den största orsaken. Även buller (oljud från exempelvis båtar färdas oerhört långt under vattnet), anläggning av bryggor och annan fysisk påverkan har en negativ effekt på fiskbestånden då det kan påverka deras reproduktion och uppväxtområden.

Klimatförändringen påverkar havsmiljön

Haven hjälper till att reglera vårt klimat genom att ta upp stora mängder värme och koldioxid från atmosfären. Men klimatförändringen har naturligtvis också en stor påverkan på livet i havet. En ökande temperatur bidrar till att syrebristen ökar. Dels eftersom kallt vatten kan lösa mer syre än varmt vatten och dels eftersom ett varmare ytvatten innebär att omblandningen av vattnet begränsas då språngskiktet, gränsen mellan varmt och kallt vatten, förstärks.

När temperaturen i haven ökar kan många organismer påverkas negativt. Dels kan hela populationer slås ut vid så kallade marina värmeböljor och dels hinner många växter och djur helt enkelt inte anpassa sig till de, i sammanhanget, snabbt stigande temperaturerna. Dessutom kan vissa av de främmande arter som bland annat transporteras hit med fartygens barlastvatten få en fördel av det varmare vattnet och konkurrera ut våra inhemska arter.

När koldioxiden i atmosfären ökar absorberas cirka 25 % av haven. Detta innebär att halten i atmosfären inte ökar lika snabbt som den annars hade gjort, men sker till en kostnad för havet. När koldioxid löses i vattnet bildas kolsyra. Detta leder dels till att vattnets pH minskar och dels till att tillgängligheten till vissa viktiga komponenter i havsvattnet förändras. Kolsyra löser upp kalk vilket får stora konsekvenser för exempelvis skaldjur och koraller som har kalk i sina skal och skelett. På senare år har denna så kallade havsförsurning blivit ett allt större hot mot havsmiljön.

Sammantaget leder klimatförändringen till att den biologiska mångfalden minskar och vissa arter kan slås ut helt. Detta kan i sin tur faktiskt innebära att klimateffekterna blir värre eftersom ett hälsosamt ekosystem, exempelvis en sjögräsäng, har förmåga att lagra stora mängder kol.

Övervakning av havsmiljön

Tillståndet i våra hav är kritiskt för de ekosystemtjänster som vi förlitar oss på från havet. Ett hållbart nyttjande av havets resurser, miljöförbättrande åtgärder och internationella samarbeten är av stor vikt för att på sikt kunna förbättra havsmiljön. För att kunna nå dit behöver vi förstås också känna till hur våra hav mår och hur tillståndet i havsmiljön utvecklas.

Havsmiljöarbetet på SMHI är en mångsidig verksamhet. SMHI utför en stor del av den svenska marina miljöövervakningen där vi samlar in och tillhandahåller data och information från Sveriges kust och hav. Varje månad utför vi mätningar till havs av till exempel salthalt, näringsämnen, plankton och syrgas både i Östersjön och i Västerhavet. Tillsammans med andra nationella myndigheter arbetar vi för att skapa en förbättrad och hållbar kust- och havsmiljö.