Flödesutjämnande förmåga hos våtmarker

En våtmark kan i vissa avseenden liknas med en tvättsvamp. Om det finns mycket vatten i omgivningen lagrar de vatten, för att sedan långsamt släppa vatten när omgivningen är torrare. På det sättet kan våtmarker i vissa fall verka flödesutjämnande och minska problem med för lite eller för mycket vatten i landskapet.

Våtmarker kan lokalt påverka lågflöden, flödestoppar, tidpunkten för flödestoppar, flödesvolym och varaktigheten av översvämningar. Samtidigt är forskningen delad kring den flödesreglerande förmågan hos våtmarker. En del konstaterar att våtmarker har stor utjämningseffekt, medan andra drar slutsatsen att våtmarkers förmåga att reglera höga och låga flöden är försumbar.

Vattenbalansen

Våtmarkens förmåga att jämna ut flöden beror främst på tre saker:

1. Våtmarkens lagringsförmåga, alltså hur mycket vatten som våtmarken kan hålla.
2. Mängden vatten som rinner till våtmarken, den så kallade tillrinningen.
3. Mängden vatten som rinner från våtmarken, det så kallade utflödet.

Tillsammans beskriver dessa faktorer vattenbalansen i en våtmark. Vattenbalansekvationen är en utgångspunkt för att beskriva våtmarkers påverkan på flöden och vilka egenskaper som har betydelse i sammanhanget.

Varje term i vattenbalansekvationen går att bryta ner i ytterligare faktorer. Till exempel beror tillrinning på balansen mellan nederbörd och avdunstning. Förändringen i våtmarkens vattenmagasin beror på våtmarkens förmåga att hålla kvar vatten. Beroende på i vilket tidsperspektiv som ekvationen tillämpas har olika faktorer olika stor betydelse.

Tillrinning

Tillrinningen till en våtmark består av inflöden av vatten från kringliggande mark, vattendrag och nederbörd. Storleken på våtmarkens tillrinningsområde är oftast den avgörande faktorn för tillrinningens storlek sett över tid.

I sammanhanget spelar även avdunstningen roll. Våtmarker med stor yta förlorar mer vatten genom avdunstning än mindre våtmarker. Skog på våtmarken ökar avdunstningen ytterligare. Det gör att funktionen hos en grund och stor våtmark blir en annan än hos en djup och liten våtmark, trots samma volym.

Utflöde

Olika faktorer begränsar utflödet från en våtmark. Det är det som håller den våt. Det kan exempelvis vara en begränsning vid våtmarkens utlopp, likt en tröskel som vattennivån måste över innan ett utflöde kan ske. Det kan också begränsas av markens förmåga att släppa igenom vatten.

Utflödet beror främst på vattennivån i våtmarken, men även andra faktorer som växtlighet i våtmarken och förhållandena nedströms kan påverka utflödets storlek.

Förändring i vattenmagasin

Vilken förändring som kan ske i en våtmarks vattenmagasin utgör dess lagringsförmåga. Den beror främst på arean hos våtmarken.

En våtmark kan lagra vatten både som öppet vatten ovanför markytan och som markvatten. Hur mycket vatten som kan lagras som öppet vatten beror på våtmarkens yta och hur snabbt vatten kan flöda ut. Som förklaring till hur mycket vatten marken kan hålla tillkommer aspekter som kornstorlek och porositet, där andelen organiskt material i marken är av betydelse. Torvjordar i myrar har stor förmåga att lagra vatten just på grund av deras mycket höga porositet, som är runt 90 procent. Porositeten är högst i de övre torvlagren

Olika effekt på olika skala

Det är viktigt att notera att våtmarker oftast utgör en liten yta i ett avrinningsområde. De sammanlagda effekterna av flera våtmarker kan skilja sig mycket från effekterna som observerats hos individuella våtmarker. Samspelet med omgivande vatten som grundvatten, åar och sjöar påverkar också våtmarkens flödesdämpande förmåga.

Flera våtmarker som är hydrologiskt sammankopplade inom ett större avrinningsområde bildar tillsammans med det omgivande landskapet ett våtmarkslandskap. I en studie av Mälarens avrinningsområde, med över 1500 våtmarker, kom forskare även fram till att större våtmarkslandskap, över 250 kvadratkilometer, hade bättre förutsättningar att bidra med ekosystemtjänster än mindre våtmarkssystem.

Hydrologin i ett avrinningsområde påverkas främst av faktorer som marktäcket på stor skala och andelen vattenyta, och mindre av enskilda våtmarker. Flödesutjämnande effekt av våtmarker på lokal nivå kan därför inte antas gälla för hela avrinningsområden.

Forskningsexempel - dämpning i olika typer av våtmarker

Det finns en stor variation i våtmarkers uppskattade flödesutjämnande förmåga mellan olika studier. En del konstaterar att våtmarker har stor utjämningseffekt medan andra drar slutsatsen att våtmarkers förmåga att reglera höga och låga flöden är försumbara. Här kan du läsa om fyra forskningsstudier inom området.