Det hydrologiska året

Det hydrologiska året skiljer sig från ett kalenderår genom att det löper från första oktober till sista september.

Anledningen till att ha brytpunkten i månadsskiftet september/oktober är att det då oftast inte finns några stora mängder snö. Lagringen av vatten i snömagasin är då mycket liten, vilket förenklar beräkningen av vattenbalansen.

Över ett hydrologiskt år brukar magasineringen kunna försummas jämfört med de andra termerna i vattenbalansen eftersom snömängderna då är som minst, och övriga vattenmagasin jämförbara från år till år.

Vattenbalansen - beräkning

Avrinningen från ett område bildas av den nederbörd som når marken och som inte magasineras eller avdunstar inom området. Detta uttrycks i vattenbalansekvationen på följande sätt.

R = P – E – ΔS

R = avrinning
P = nederbörd
E = avdunstning
ΔS = magasinsförändring (i snö, sjöar, mark och grundvatten)

Under korta tidsperioder måste förändringarna i vattenmagasin noga beaktas. Om det till exempel faller stora mängder snö under en vecka på vintern så kommer denna snö inte att avdunsta eller ge någon avrinning. Nästan all nederbörd ger en ökad magasinförändring.

Variation under året

Höst

Växterna vissnar, avdunstningen minskar och markens fukt ökar. Höstregnen fyller snabbt på grundvattennivåerna och ger en hög vattenföring. Senare fryser marken till. Vattendragen får då sitt vatten genom avtappning från grundvattenmagasinen.

Växterna vissnar, avdunstningen minskar och markens fukt ökar. Höstregnen fyller snabbt på grundvattennivåerna och ger en hög vattenföring. Senare fryser marken till. Vattendragen får då sitt vatten genom avtappning från grundvattenmagasinen.

Vinter

I norra Sverige lagras nederbörden som snö. Grundvattennivån sjunker och vattenföringen minskar efter hand. I södra Sverige har dock snömagasineringen relativt liten betydelse. Där är avrinningen störst vintertid i samband med regn och hög markfuktighet.

Vår

Snösmältningen leder till ett kraftigt vårflöde och grundvattenmagasinen fylls på. Därmed stiger grundvattennivån. Senare fuktas marken av försommarregn där en stor del tas upp av växterna via deras rötter.

Sommar

Växterna behöver mycket vatten och avdunstningen är stor. Marken torkar ut och vattenföringen minskar. Grundvattennivån sjunker och ligger sedan lågt fram till höstregnen.