Iskarusell i Ljusnan

Ljusnan har en outbyggd älvsträcka som kallas Mellanljusnan. I nedre delen av denna sträcka ligger Ljusdalslugnet, där det finns en lokal fördjupning, så kallad hölja. Vid platsen för den har älven en utvidgning där en liten förgrening av strömdraget bildar en medsolsgående bakström, så kallad eda, vilket ger upphov till en ganska unik företeelse - ett roterande isflak.

Närmast uppströms Ljusdalslugnet finns strömsträckor som de flesta vintrar till stor del går öppna. Vanligtvis är älvvattnet nollgradigt då det når strömsträckorna, men under köldperioder blir det strömvirvlande vattnet underkylt (under 0°C) och därvid bildas issörja i den strömmande vattenmassan.

Sörjan förs med vattnet ned till islagda lugnflytande områden, där den till följd av sin flytkraft avlagras under istäcket. I området för den nämnda höljan kommer en del av den passerande issörjan in i edan, där den avlagras under istäcket.

Successivt når den avlagrade sörjan allt större djup, och så småningom bildar den formen av en upp- och nedvänd kon. Vissa vintrar kan sörjaavlagringen nå nära bottnen i den ca 20 m djupa höljan.

Till följd av sörjmassans stora flytkraft pressas istäcket uppåt, så att det bildar en vidsträckt kulle, vars topp många vintrar når en höjd av ca 1,5 meter över vattenytan.

Vårflödet sätter igång karusellen

Islossningen börjar med att isen smälter bort runt omkring höljan samt upp- och nedströms därom, men över själva höljan består ett isflak på ca 150-200 meter i diameter, och under flaket ligger den avlagrade sörjan kvar.

I detta islossningsskede händer ofta – särskilt i samband med ökat vårflöde – att strömdragets press på isflakets ytterkant blir så stort att flaket jämte underliggande sörjamassa börjar rotera medsols inom området för edan.

Detta pågår omkring några dygn innan den avlagrade sörjamassan, till följ av stigande vattentemperatur och ökat vårflöde, steg för steg sönderdelas och förintas, liksom även isflaket.

Höljan, vars begynnelse torde sträcka sig långt tillbaka i tiden, har bildats till följd av att den avlagrade issörjan förtränger älvarean. Den åstadkommer därmed ökad vattenhastighet och erosion i älvbottnen, vilket här i huvudsak består av sand. Årsregleringarna i älven har ökat förekomsten av issörja.