Hur förändras havsisen?

I ett framtida varmare klimat förväntas isvintrarna i Östersjön att bli både kortare och mildare. Isläggning kommer dock fortsätta att vara en naturlig del av Östersjöns årscykel, och isens utbredning kommer att variera från år till år.

Sverige har den längsta kuststräckan av alla länder i EU. Våra kuster och skärgårdar är inte bara en unik tillgång för rekreation och fiske, utan även en ovärderlig resurs för transport av varor till och från landet. Cirka 85 procent av Sveriges export och import transporteras via kommersiell sjöfart.

Att stora delar av Sveriges farvatten fryser till is varje år påverkar givetvis sjöfarten. Varje vinter kräver mellan ca 500 och 2000 fartyg isbrytarassistans för att ta sig till eller från svenska hamnar.

Havsisen kan under svåra vintrar även påverka annan infrastruktur såsom broar, passagerarfärjor och kustnära bebyggelse. Isläget försvårar ibland krishantering som t.ex. sjöräddning och oljesanering.

En viktig del i ekosystemet

Havsisen spelar en betydande roll för Östersjöns ekosystem. Den reglerar ytvattnets temperatur, salthalt och skiktning vilket bland annat har påverkan på vårblomningen av alger. Mildare vintrar och mindre isbildning leder till att mer solljus når ner i vattenmassan vilket möjliggör en tidigare vårblomning.  Isen är också viktig för sälbeståndet i Östersjön, eftersom bland annat gråsälar är helt beroende av istäcket när de föder sina ungar.

Varierande isvintrar

Isens utbredning och isvinterns längd varierar från år till år. Normalläget för Östersjön under det senaste århundradet har varit att hela Bottenviken och Bottenhavet samt skärgårdarna från Stockholm till Kalmar sund varit isbelagda under en längre sammanhängande period. Isens tjocklek har varierat från någon decimeter i söder upp till en dryg meter i norr. Längs västkusten förekom i normalläget bara tunn skärgårdsis under korta kalla perioder.

I Bottenhavet har issäsongen vanligtvis varat från början av december till mitten av maj. I norra Östersjön typiskt från början av februari till början av april, och längs västkusten har isläggning oftast inträffat kring mitten av februari.

Havsis som klimatindikator

Förändringar i havsisens utbredning utgör en viktig klimatindikator eftersom isens tillväxt och avsmältning är starkt kopplat till klimatet.

Isläget i Östersjöregionen har kartlagts varje år sedan 1950-talet, men rapporter och isberättelser finns ännu längre bakåt i tiden. Forskare har återskapat dataserier över isens maximala utbredning från början av 1700-talet.

Den långa tidsserien visar en svag minskning i årlig maximal isutbredning, men det tydligaste inslaget är den kraftiga naturliga variabiliteten från år till år. De senaste 100 åren visar en kraftigare minskning, men på grund av den naturliga variabiliteten är denna minskning inte statistiskt signifikant.

Studerar man de senaste 30 åren mer ingående finns dock ett mönster med betydligt lägre genomsnittlig maximal isutbredning och fler lindriga eller mycket lindriga isvintrar än under tidigare perioder.

När det gäller isvinterns längd finns en tydligare trend. Den islagda perioden har sedan 1900-talets början förkortats med mellan 14 och 44 dagar i olika delar av Östersjöområdet. Den största förändringen har skett i söder.

Klimatindikator: maximal isutbredning för hela Östersjön från 1957 och framåt Länk till annan webbplats.

Förändringar i ett framtida klimat

Hur isen förändras i framtiden beror på hur stor den globala uppvärmningen blir. Olika klimatscenarier ger förstås olika resultat, men forskare är överens om att havsisen kommer att påverkas kraftigt under de kommande 100 åren. De tydligaste förändringarna är att isvinterns längd kommer att förkortas och att isens geografiska utbredning kommer att minska. Den genomsnittliga tjockleken på istäcket kommer också att minska markant.

De största förändringarna kommer att ske i de södra delarna av Bottenhavet och Östersjön. Inget scenario indikerar dock helt isfria vintrar, och åtminstone Bottenviken väntas i medel bli helt istäckt även i framtiden.

Variationerna från år till år kommer fortsatt vara relativt stora, men det kommer ske en gradvis förskjutning av vintrar klassificerade som normala mot vintrar klassificerade som lindriga. Svåra isvintrar kommer således att bli allt mer sällsynta, men kan fortfarande förekomma åtminstone under de kommande årtiondena.

Läs mer i rapporten Framtida isutbredning i svenska farvatten - Analys av isförhållandena runt år 2040 och 2070