Istid

Idag vet vi att klimatet kan variera mycket över tiden och att det i vissa perioder på jorden har förekommit så kallade istider då temperaturerna under lång tid har varit mycket låga. Men denna vetenskap har inte varit en självklarhet.

Kring 1840 argumenterade schweizaren Agassiz att delar av Europa hade varit nedisat. Han hade haft föregångare, men genom hans föreläsningar och publikationer spreds hypotesen om en allmän nedisning av delar av Europa. Agissiz blev professor vid Harvard i USA där hans teori snabbt blev accepterad.

Det var framförallt studier av glaciärer i Alperna som visade vägen. De lämnar karakteristiska spår efter sig när de avancerar och när de drar sig tillbaka. Dessa spår finns även fjärran från nutidens glaciärer. Det kan vara stora ensamma stenblock, räfflor i berghällar, moräner och rullstensåsar.

Flera istider i jordens historia

Utifrån de spår som finns i naturen insåg forskarna att det hade förekommit fler istider än bara den senaste. Och då även på platser som befinner sig långt från nuvarande polartrakter.

Numera vet vi att kontinenterna flyttar på sig och att bland annat den plats där Sverige nu ligger en gång har befunnit sig nära ekvatorn.

Bland annat har nedisningar förekommit under Silurtiden (439-409 miljoner år sedan), vid övergångarna mellan perioderna Karbon och Perm (290 miljoner år sedan) och mellan perioderna Tertiär och Kvartär (1,65 miljoner år sedan).

Den senaste nedisningen (glacialen) av bland annat Skandinavien slutade för cirka 10000 år sedan. Den ingår i en serie av nedisningar som började för några miljoner år sedan.

Nordeuropa har alltså varit nedisat ett flertal gånger under de senaste tre miljoner åren. Exakt hur många glacialer som har inträffat och hur omfattande de har varit bedrivs det forskning runt.