Stuor Muorkke, Stora Sjöfallet

Fram till 1920-talet fanns nordens Niagara vid Vietas i Stora Sjöfallets nationalpark. Idag flödar inte mycket vatten där på grund av att det mesta används inom vattenkraften. Suorvamagasinet som blev till, är Sveriges andra största regleringsmagasin efter Vänern och har Sveriges största regleringskapacitet.

Fram till 1920-talet var Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet ett av Europas största vattenfall. Från sjön Gårtjejàvrre störtade det ned enorma volymer vatten på sin väg ned i Luleälven. 

Fallhöjden från Kårtejaure till Láŋas är cirka 50 meter. Enligt dagens statistik rinner det i medeltal strax över 200 kubikmeter per sekund från Áhkájávrre på ett år. Vid högflöden torde fallet alltså ha varit en mäktig syn. Fallet bestod av fem mäktiga fall. Bilderna nedan visar hur det såg ut tidigt 1900-tal. 

Områdets historia

I området har samer levt och passerat sedan tusentals år tillbaka. De äldsta spåren syns i markerna i form av härdar, fångstgropar och barktäkter.

Under 1800-talet blev det stora fallet, trots att det då inte fanns utbyggda vägar, ändå en turistattraktion och var ett av dragplåstern till den växande fjällturismen. 1909 bildades Stora Sjöfallets nationalpark för att skydda fallet och dess källsjöar.

Behov av vattenkraft - början på slutet för vattenfallet

I början på 1900-talet fanns ett stort behov av att kunna producera inhemsk el. Vattenkraftsutbyggnaden låg i sin linda, men hade påbörjats och visade på stor potential. Bland annat hade Porjus kraftverk byggts 1915.

Elektrifieringen i början av 1900-talet ledde till en stor vilja till att starta olika projekt längs med Luleälven. Elen som producerades vid Porjus skulle snart inte räcka till och då kom det att krävas mer elkraft, det vill säga mer konstant vattenflöde, än vad Stora Luleälv kunde leverera året om under rådande omständigheter. Det blev naturligt att titta uppströms Porjus kraftverk och se potentialen i det vatten som kom från Stora Sjöfallet och Lilla Sjöfallet där Suorvadammen kom att byggas.

Det fanns ett visst motstånd för bygget av dammen, främst från miljörörelsen då man skulle behöva bygga en damm i en nationalpark. Men både riksdag och regering var eniga. I ett ställningstagande från Kungl. Vetenskapsakademiens från 1917 står:

... uppdämningen kommer att i högst väsentlig grad förändra förhållandena inom nationalparken och nedsätta dess värde från naturskyddssynpunkt särskilt i biologiskt hänseende. Det ifrågasatta ingreppet är sålunda synnerligen beklagligt från denna synpunkt, men i betraktande av den ofantligt stora nationalekonomiska vinst, som är förbunden med det planerade företaget, anser sig vetenskapsakademien ej kunna avstyrka K. Vattenfallsstyrelsens framställning allra minst i nuvarande tid, då ökad bränsle- och krafttillgång är ett livsvillkor för vårt land..

De samer som då bodde eller hade verksamhet i området nämns inte. 

Suorvadammen och Suorvamagasinet

Ett område bröts ut ur Nationalparken och dammen byggdes sedan ut i fyra omgångar. Den första stod klar 1923 och den sista 1972. De många sjöarna och det rika landskapet är numera täckt av Sveriges andra största vattenkraftmagasin, Suorvamagasinet. Vattenytan kallas också Áhkájávrre och har en yta på cirka 260 kvadratkilometer. Vattennivån kan variera över 30 meter.

Vid Stora Sjöfallet rinner nu mycket sällan vatten. Istället leds det i tunnlar under mark från Suorvamagasinet. 

Utforska generalstabskartan själv med Lantmäteriets tjänst Historiska kartor. Länk till annan webbplats.

Ett av Sveriges viktigaste magasin

Idag är Suorvamagasinet Sveriges näst största regleringsmagasin och är av stor betydelse för Sveriges vattenkraftsproduktion. Luleälven, som producerar nästan en tiondel av Sveriges elkraft, har med Suorvamagasinet längst upp, en stor potential och förmåga att reglera vattnet så att det passar in i elkraftproduktionen.