Bergenskolan

Bilden andas koncentration och målmedvetenhet. Om man zoomar in den apparat som sitter på väggen och som mannen till vänster med ryggen åt fotografen studerar, kan man konstatera att det är en barograf.

Bilden finns även återgiven i Tor Bergerons minnesskrift The young Carl-Gustaf Rossby (1959). Där har den rubricerats som ”The Bergen Weather Service”. Bilden är tidsangiven till den 14 november 1919 (i annat SMHI-sammanhang anges emellertid 14 september). Av allt att döma är det Bergeron själv som försett SMHI med det fotografi som publicerats i jubileumsboken 1973. Fotot som återges här ovan är dock skannat direkt från originalet.

Efter att ha varit i kontakt med Magnus Vollset vid Universitetsbiblioteket i Bergen (en kontakt förmedlad med hjälp av Norges meteorologiska institut) kan vi nu presentera samtliga på fotot avbildade personer.

Vollset skriver med hänvisning till de av SMHI ställda frågor:

Bildet du la ved er et ikonisk bilde av værvarslingssalen i Allégaten 33, tatt i 1919. Foran fra venstre: Tor Bergeron, Carl-Gustav Rossby, Svein Rosseland, Jack Bjerknes (stående). Assitentene til høyre er (bak fra venstre) Sverre Gåsland, Johan Larsen og Gunvor Færstad. Fotografen er dessverre ukjent.

Jacob (Jack) Bjerknes var son till Vilhelm Bjerknes och en av alla de unga lovande vetenskapsmän som handplockats till Bergen fr o m 1918. Handplockningen möjliggjordes genom att Vilhelm Bjerknes åren 1906-1941 från Carnegie Institution mottog årliga medel att bruka efter eget huvud. Detta gjorde att Bjerknes kunde avlöna unga forskare och assistenter för att skapa underlag till rationell meteorologisk vetenskap (Bergeron 1962).

Tor Bergeron anställdes som extra meteorolog vid Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (SMHA) 1 januari 1919 men var tjänstledig för "tjänstgöring vid Veirvarslingen i Bergen och för studier" 15 februari till 31 december 1919, som det står i ett intyg undertecknat av SMHAs chef Axel Wallén.

I personalakten kan man vidare läsa att Bergeron under åren 1919, 1922, 1923, 1925 och 1926 åtnjöt understöd av Carnegie Institution genom professor Vilhelm Bjerknes försorg. I en meritförteckning från 1936 anger Bergeron att han fr o m 15/3 1919 var "privatassistent hos Professor V. Bjerknes vid Geofysisk Institutt".

Även Carl-Gustaf Rossby erhöll medel ur Carnegiefonden då han trädde in på institutet den 20 juni 1919. Redan efter några dagar i Bergen kunde Rossby enligt Bergeron (1958) ”förbluffa med goda förslag av praktisk art inom den experiment-väderlekstjänst, där han delvis fick tjänstgöra, samtidigt som han, liksom vi andra, var Carnegie-assistent åt och studerande hos V. Bjerknes”. Rossby stannade i Bergen till sommaren 1920.

Bergeron har ofta beskrivit den positiva och inspirerande arbetsmiljö som rådde vid «Bergen-skolan». I Geofysiske Publikasjoner (1951) återfinns en mycket fin beskrivning av förhållandet. Bergeron meddelar att det under den mest intensiva pionjärperioden (1918-1920) inte fanns några fasta tider att hålla sig till. Man jobbade så länge man tyckte det var roligt och givande: «We often sat alone, or several of the young meteorologists together, into the early morning hours, reanalyzing the maps of the past day, pondering over or discussing unexpected developments observed on the weather maps.”

Under sådana nätter kunde Vilhelm Bjerknes avbryta sitt eget arbete, dyka upp i kartrummet “with the eyes gleaming of expectation: “Are there any new discoveries tonight? “